vagenmotvasan

Halloj!
Idag var det dags. Första gången på längdskidor sedan 10-årsåldern. Det är nästan tretton år. Det är ganska många år det. Det gick som väntat inte sådär övermänskligt bra som jag hade hoppats på, tyvärr. Jag kan omöjligt vara lika bra som de som åker varje vinter, men det verkar jag vägra att förstå och acceptera.

 

Hur gick det då? Jo. Tekniken blev bättre och bättre ju fler kilometer jag körde - logiskt nog. Jag hade bakhalt så det var rejält bökigt att ta sig uppför backarna. Mer eller mindre omöjligt faktiskt. Jag hade även dåligt glid. Den ekvationen går inte riktigt ihop. Om jag har dåligt glid beror det förmodligen på att fästvallan skrapar i snön mer eller mindre hela tiden, och gör den det så borde jag ha bra fäste i uppförsbackarna, men det hade jag som sagt inte det heller. Förmodligen/förhoppningsvis är det tekniken som det är fel på. Vore ju förargligt om jag har köpt fel skidor.

 

7,5km avverkades i vilket fall som helst! Det tycker jag nog att jag förtjänar en liten klapp på axeln för.
Under dessa kilometer hann jag tänka både det ena och det andra. 7,5km av nio mil avklarade. Skönt.. Hade vasaloppet varit imorgon så är jag tveksam till ifall jag hade klarat det. Men nu ska vi inte vara sånna! Det är fortfarande mer än två månader kvar, och jag hinner förhoppningsvis ta tusentals staktag innan jag ska hämta nummerlapp. Det kan bara bli bättre!

 

En bra grej då! Jag kände inte av någon av mina krämpor. Jag var orolig för min arm, att den inte skulle klara att trycka ifrån med - men det gick faktiskt bra! Mycket skönt. Knät gick bra och foten gick bra. Nästa race blir på fredag. Jobbar långa dagar imorgon och på onsdag. Torsdag bjuder på innebandy, så då får skidorna ställas åt sidan.