vagenmotvasan

Tja!

Idag blev det en ny runda på inlinesen (känns konstigt att skriva det i plural). Det gick så bra häromdagen, och det gjorde det faktiskt idag också. Jag märkte idag vilken ruskig fart man kan få upp om man bara vill och vågar trycka på lite. Med "ruskig" menar jag inga 50-60km/h, men kanske 30 i alla fall! Idag blev det uppskattningsvis en mil på hjul. Idag gjorde jag dock en ändring. Istället för att köra ett lite längre varv, körde jag två lite kortare. Det gillar jag bättre.

 

Tanken slog mig - igen, hur ska jag egentligen orka i nio timmar? Nio timmar är ju en halv evighet! Säg att jag startar 07. Då är jag i mål kl 16:00. Det är som en hel arbetsdag. En hel arbetsdag ska jag stå på ett par skidor och bara nöta. Fyfan rent ut sagt. Det känns tämligen omänskligt. Dock får jag försöka tänka på att det är 30'000 som gör det varje år. Jag bör också klara det! Jag ska klara det!

 

På söndag går jag på semester, otroligt skönt ska det bli. Jag har inte varit ledig/haft lov sen jag var 16 år gammal... Jag har alltid jobbat. Jobbat och slitit på diverse arbetsplatser. Vissa mindre tillfredsställande än andra.

Anyway. På semestern planerar jag ett långlopp, så jag ser ifall jag orkar. Jag tänkte åka till mariestad eller liknande. Fast Mariestad förresten, det är ju ingen bra idé. Vill man bli ihjälkörd är det en kanonidé, men inte annars. Det kanske får bli till sommarland och tillbaka. Det blir en bit över fyra mil. Det vore coolt.

Det kan vi säga är nästa anhalt på min träningsstig. Långloppet.

 

Nu ska jag fortsätta kolla OS-invigningen. Tack hej!

 

Hej!
Mitt i allt flyttstök hade vi igår bokat tvättid nere i den dunkla tvättstugan. Jag avskyr för övrigt att gå ner där. Känns som det bor uteliggare i de små förråden som finns där nere. Usch!

Anyway! Igår var det vi hade den stora möbelturnén som satte det mesta åt sidan. Tvättiden var det ingen av oss som hade koll på, inte för fem korvöre. Den var som bortblåst.

Det osmidiga med gemensam tvättstuga är, som många vet, att det inte kryllar av tvättider, i alla fall inte i vårat hus. Med en hägrande arbetsdag (imorgon onsdag) och en fullbokad tvättstuga idag tisdag, hade jag två val: Jobba i smutsiga tröjor som luktar inavlad kråka, eller åka hem till föräldrahemmet och köra en snabb tvättmaskin där. Det blev alternativ nummer två. Jag skulle ända dit, så varför inte!

 

Dagen gick och jag glömde såklart bort att jag hade kläder som låg blöta i tvättmaskinen. Tanken slog mig inte förens kvällen började smyga sig på. Ni vet känslan man får när man har glömt tvätten nere i sin egen tvättstuga och hur segt det är att behöva gå ner dit... Tänk då att glömma tvätten 3km hemmifrån!

Nu var det bara att göra det bästa av situationen. Likt en skidskytt slängde jag på mig min svarta ryggsäck, som fick symbolisera gevär snörade inlinesen och tog mitt pick och pack och stakade hem. Snacka om att kombinera nytta med nöje! Jag trodde att ryggsäcken skulle vara väldigt mycket ivägen, men det var den faktiskt inte. Det gick oväntat bra att åka med den på.

 

Turen gick genom dälderna och uppför den långa ekängsrakan för att mellanlanda i mitt föräldrahem. Allt gick förvånansvärt lätt - tro det eller ej! Jag fullkomligt flög fram som en dopad tysk-spanjor!

När jag närmade mig slutdestinationen tyckte jag att rundan blivit lite klen. Jag hamnade vid ett vägskäl, bokstavligt talat, och skulle nu bestämma om jag skulle förlänga rundan med någon kilometer och en lång uppförsbacke, eller ta den lätta vägen hem. Givetvis blev det en liten extrarunda med uppförsbacke. 

 

Det får bli mer inlines framöver. Oerhört underskattat!

 

 

 

Hej!

Jag ber om ursäkt för den inaktivitet som råder här i bloggen. Jag har en tendens att hamna i sånna här svackor har jag märkt. I min förra blogg, som jag startade för sisådär fyra år sedan, gick det också i vågor. Just nu händer det så mycket runt omkring mig. Eller ja, det som händer är väl egentligen flytten, men det är en ganska stor grej och mycket som ska fixas, ordnas och grejas. Idag spenderades till exempel hela dagen med att leta efter ett matbord och stolar.

Det jag försöker få fram är att jag har inte riktigt tid till att gå ner till gymmet. En lam ursäkt kan tyckas - klart man alltid hittar tid till att träna(?) Sant! Dock handlar det om prioriteringar. Och just nu prioriterar faktiskt jag flytten.

 

Allt har gått så oerhört fort. Förra torsdagen, alltså för 1½ vecka sedan, mailade vi till hyresgästen som bodde där då, och anmälde vårat intresse till henne - idag fick vi nycklarna och är redo att flytta in. Eller ja, lägenheten är redo att bli inflyttad i, vi är inte riktigt färdigpackade. Tre månaders uppsägningstid, vad är det?

Hur som helst kommer det i varje fall bli en jättemysig lägenhet när det är klart. Det är jag helt säker på!

 

Jag måste även erkänna en sak. Jag skrev tidigt i Juli att den här månaden skulle bli "nya april". Jag får nog ta fram skämskudden här. Jag har skött mig pinsamt dåligt faktiskt. Men som sagt, jag vill faktiskt återkomma till allt som händer här! Är man till exempel som idag, ute en hel dag och letar möbler. Inte åker man hem och lagar mat då! Det gäller att vara effektiv! Visst, fine. Det finns alltid nyttiga alternativ, och man måste inte alltid ta pommes på pizzan, men det är ju så förbenat smarrigt! Pizza är min akilleshäl, helt klart. Snabbt, smidigt, mycket mat och oerhört gott.

Just nu handlar det att inte förfalla helt. Jag är inte beredd att kasta bort allt det som jag har byggt upp/ner under tre månaders tid. Fine ifall jag inte går ner eller får mer muskler nu under en period, men upp i vikt ska jag bannemig inte!

 

För att summera då: Anledningen till att jag inte skriver så mycket nu är att egentligen att jag inte har så mycket att skriva om. Visst, jag kan skriva om att "Idag tittade vi på tapeter. De var blommiga." Det är dock inte riktigt tanken med den här bloggen. Det är även ganska tråkigt att skriva om.

 

Om exakt en vecka har jag för övrigt gjort mitt första handbollspass...

 

 

 

Hej!

Igår blev det helt klart, jag och Olivia blir sambos på mariestadsvägen. Det ska bli oerhört kul, men också ganska intressant. Framförallt att se hur det ska gå att välja allt som ska väljas till lägenheten. Vi har inte riktigt samma smak när det gäller.. ja, någonting egentligen. Men det ska nog gå vägen till slut!

 

Igår var jag och spelade handboll med mig själv igen. Folk har förklarat för mig att fingrarna och huden blir härdad av klistret och man får bara blåsor efter första gången, sen är det lugna potatisar. Ni har fel! Jag provade att spela utan tejp igår - did not work. Skinnet slets upp likt julklappspapper på jul! Ont gjorde det också. Som tur var hade jag bunkrat upp med tejp i väskan. Jorå, här ser ni en som är förberedd!

 

Jag måste säga att jag är lite småimponerad av mig själv och min disciplinära sida. Igår sprang jag 45 vändor över planen. Fram och tillbaka, studsandes med bollen. Just för att träna upp bollkontrollen och lära mig studsa ordentligt med klistret. Det här förbannade klistret stjälper nästan mer än det hjälper!

Jag har även märkt att jag undviker att skjuta överarmsskott och istället skjuter "från höften". Har ogärna armen över huvudhöjd. Det behöver jag träna på. Sagt och gjort. Jag ställde mig och skjöt 100 överarmsskott i väggen i högt tempo. Efter det passade jag på att prickskjuta också. Allt för att inte göra bort mig något kopiöst på första träningen... Den första träningen är för övrigt 31 juli.

 

Jag kollade upp vilka som är i vår grupp i cupen som jag ska vara med och spela den 17e augusti. Grupp blå: Brukspojkarna, Tibro, Torslanda HK och vi, Karlsborg. Det blir spännande!

 

 

 

Hej!

Ja, nu händer det minsann grejer! Jag hade sökt högskoleutbildning i jönköping, som jag nästan tagit för givet att jag skulle komma in på - men icke. Tydligen råder det betygsinflation i landet. Lagom kul. Nu är jag reserv och korsar samtliga tummar inför urval nummer två. Den sjätte augusti kommer det slutgiltiga beskedet.

 

Igår gick vi in på blocket för att titta om det kommit ut någon lägenhet i närområdet. Mest för att jag var frustrerad över att inte kommit in i jönköping. Allt kändes så hopplöst, så vi gick in och kollade. "En ljus 2,5a med högt i tak uthyres", jo jag tackar! Vi slängde iväg ett mail på chans. Tydligen var vi först av väldigt många med att höra av oss, vilket snällt nog placerade oss i pole position till att välja om vi ville ha den eller inte.

 

Efter att idag varit och kollat på den, sett Olivia bli förälskad vid första ögonkastet, bestämde vi oss för att ta den. Så nu blir det flytt! Det roliga är att flytten sker om två veckor... Inte tre månader som det brukar vara. Det passar mig perfekt! När jag väl kommit på något jag vill göra, eller det händer något i mitt liv som jag blir exalterad över - då ska det hända eller sättas i verket på en gång! Jag avskyr att vänta. Det är det värsta jag vet. "Den som väntar på något gott..." Bullshit.

 

Nu ska jag ägna eftermiddagar åt att titta på möbler, packa och allt som hör flytt till. Det här är faktiskt min livs första flytt. Jag har bott hemma i mitt föräldrahem hela mitt liv - aldrig flyttat på mig.

Det här har egentligen ingenting med vasaloppet, träning eller något annat att göra. Men det är en såpass stor grej, så jag tänkte dela med mig av det ändå.

 

Hejhej!

Den här handbollsutmaningen gjorde susen för mig. Det tvingar mig till att köra dubbla pass, hur bra är inte det?

Först gick jag ner idag och körde styrka i 45 minuter. Sedan traskade jag ner till västerhallen och körde 45 handboll. Eller ska jag säga att jag mer tränade boll/klisterkontroll. Bara en sån sak att springa och kontra, studsandes med en boll som inte studsar som man är "van" vid. Det var lite trixigare än vad jag trodde. Men nu så! Sprang otaliga gånger fram och tillbaka, studsandes och avslutade med några skott från niometerslinjen för att få in känslan och prickskyttet. Kryssen är en klar favorit. Micael, det där såg inte du (målvakt i skara HK).

 

Det känns i armen att jag "spelat" handboll tre dagar i rad nu. Det ömmar i axeln och i underarmen. Dock känner jag att det inte är någon skada eller något liknande, det är bara ovana. Då är det bara köra! Imorgon vilar jag nog dock. Jag har ett knä att tänka på också...

Det här knät, att det inte vill ge sig! Jag är lite orolig för det, och hur det ska gå att gå för 100% med ett lite halvtaskigt knä. Den som lever får se, så att säga!

 

Era tips om att tejpa fingrarna fungerade på en skala 1-10 där 1 är precis värdelöst och 10 är superb - 5. Jag kunde spela utan några problem smärtmässigt. Tyvärr så flög tejpen ofta av, alltså fastnade i bollen när man tog i lite. Men som sagt, det fungerade helt okej! Helt klart spelbart.

 

Det är faktiskt underskattat att gå ner och bara prickskjuta lite, själv med bra musik i öronen. Det är lite harmoniskt. Oj, nu när jag ser bilden skymta här nedanför under tiden jag skriver påminns jag av att jag glömde veva upp målen. Inte bra. Nu när jag tänker efter kanske det blir lite bollek imorgon också. Det är ju trots allt torsdag!

 

 

Hejhej!

Fy satan. Någon skrev "Välkommen till blåsornas värld", när jag häromdagen skrev om handbollsklister. Jo jag tackar.

Jag och Robin gick ner till den lokala hallen och kastade, skjöt och sprang lite. Just för att jag ska komma in i det så gott det bara går. Något jag inte riktigt räknade med var att huden skulle lossna från fingrarna och det skulle göra sju helsikes ont att skjuta. Nu är nästan det prio ett att träna/härda upp. Fingrarna. Jag har riktiga kärringfingrar. Så fort det här har läkt så är det bara ner och på't igen. Kan ju inte komma till den riktiga träningen och gnälla över blåsor.

 

Det är skönt att ha den här handbollsutmaningen. Det blir ett lite mer kortsiktigt mål än vasaloppet. Något som inte känns riktigt så avlägset. Det var hur som helst riktigt kul att känna på det lite idag igen, även om det var väldigt lite och utan motståndare. Knät höll också! Jag var lite orolig för det, men det gick faktiskt bra.

 

 

Tjena!

För att göra bort mig så lite som möjligt i kommande handbollscup tänkte jag att "kunna passa en boll med klister, det kan vara en fördel att behärska". Jag köpte med mig en burk klister hem från jobbet igår, nu ska här kletas ner!

 

När jag var liten var det en dröm, rent ut sagt, att få spela med klister. Det var ett kvitto på att man blivit vuxen och spelade med de stora killarna. Tyvärr var jag tvungen att lägga av året innan vi började med kletet.

När jag var ca 11-12 år gammal önskade jag mig en burk i julklapp. Innehållande klister då såklart. Hur många 11-åringar gör det, undrar jag. Jag tog en gammal gul/vit selectboll och klenade in och satt och kastade gris med kompisar inne på mitt rum. Ibland hände det att man tappade den. Ja, det blir märken på parkettgolv.

När jag igår öppnade burken kom allt springandes tillbaka till mig. Lukten, känslan, längtan. Hela paketet! Nu ska jag bara rota fram en boll som får falla offer för klistret. Dock tror jag att Olivia blir precis skogstokig ifall jag lämnar klistermärken på hennes golv. Jag får nog gå någon annanstans.

 

Tja!

Jag gör inte som alla andra. Jag tränar inte med min mobil på armen och spotify i öronen. Jag tycker det blir så oerhört klumpigt. Jobbigt att byta låt också om man nu skulle vilja det. Näe, jag kör med min trogna tjänare till mp3. En liten, orange 2gb av märket grundig. Fungerar utmärkt. Batteritiden kanske lämnar lite att önska, men laddar man den någon timme efter varje pass så är det inga problem.

 

I den här lilla orangea plastbiten ligger det ett parti låtar som är lite bättre än alla andra. Det partiet gör att man kan ta i lite extra, eller springa lite snabbare. Jag blir alltid lite smålycklig och endorfinerna kutar ut i kroppen extra fort när jag hör att det är dags för de där låtarna.

Tyvärr har mp3:n inte shuffle, så jag har iprincip lärt mig låtarnas ordning. Det är både bra och dåligt iofs! Jag får dålig variation och allt blir lite förutsägbart. Å andra sidan vet jag att en bra låt kanske bara är ett par knapptryck bort. Då är det lätt att hitta dit!

 

Idag var jag nere och tränade igen. Först var jag hos tandläkaren, där de sa att "Nu får du inte dricka eller äta på en timme". Hepp. Vad bra att jag ska ner och träna direkt. Jag brukar väldigt sällan känna en törst efter vatten när jag tränar. Livet blev snabbt lite jobbigare än vanligt. Och just eftersom jag inte fick dricka vatten så ville jag göra det lite extra mycket. Halsen var lite torrare än vanligt. Märkligt, eller hur? Som tur var så glömde jag, helt ärligt, vid ett tillfälle av att jag inte fick dricka - så det slank ner några droppar. Det var smarrigt!

 

Anyway! Idag tänkte jag dela med mig av en träningslåt igen. Det var ett tag sedan!

Är det förresten någon som har tagit till sig någon av de låtarna jag tipsat om?

 

Dagens låt: The used - I come alive.

 

 

Halloj!

Dagens träning, check! Det gick faktiskt oerhört bra idag. Kände mig mycket pigg i både ben och övriga muckler - kul! Det vore iofs lite oroande om jag hade känt mig seg. Efter två veckors frånvaro bör jag vara pigg!

Det blev, som jag skrev igår, 40min kondition och rygg. Lite av ett favoritpass.

 

Jag skrev också igår att jag hade lite planer på gång, men som inte var helt klara än. Nu är de klara. Från och med sista veckan i Juli får karlsborgs handbollslag förstärkning! En handbollskarriär som för sex år sedan avslutades i HP Skövde tas nu igen upp. Vi börjar med en cup nere i lysekil, den 17e augusti. Det kommer bli fantastiskt roligt, men kanske framförallt intressant. Bara en sån sak att jag aldrig spelat med klister innan... Eller jo, faktiskt! När jag var sisådär 12-13 år gammal önskade jag mig en burk med handbollsklister i julklapp.

Jag tog en gammal vit-gul selectboll och kladdade in  och satt och bollade med olika kompisar hemma på rummet. Ibland "fastnade" bollen i handen och damp rakt ner på parkettgolvet. Kanske inte helt superbra, men jag kan tekniken i teorin i alla fall!

 

Hur blev det såhär då?

Jo, min vän, kollega och före detta motståndare, Erik, är från karlsborg. Han gjorde inte som jag och lade skorna på hyllan. Han fortsatte kämpa! Nu är han en viktig kugge i karlsborgs A-lag. Han har försökt locka med mig till deras träningar, men jag har mest trott att det varit lite på skämt. Jag har ju som sagt inte spelat på sex år...

Igår ställde han dock en fråga av det lite seriösare slaget. Han frågade om jag ville med och spela cup.

Efter lite överläggande bestämde jag mig för att tacka ja. Vad är det värsta som kan hända liksom? Dessutom har jag semester då. Det kan ju inte bli bättre. Jag tror det blir succé!

Jag ringde upp tränaren idag, och jag var så välkommen. Det här blir bra!

 

 

Hej!

Imorgon kör vi! Då drar vi igång juli månad på allvar. Det blev en lite små-dum start med LAN och allt vad det innebär. Låt oss lämna det vid att på lan äter man inte kyckling och grönsaker.

 

Jag är nyligen hemkommen från min kusins 14-årskalas. Hon börjar bli stor den lille knorten! Hennes far, min morbror är gammal skidåkare och har lovat att hjälpa mig med i princip allt jag behöver inför kommande vasa. Han började med att nässla in mig i ett träningspass på rullskidor nu på söndag. Det ska bli oerhört intressant. Tydligen har staktekniken gått, liksom allt annat de senaste tio åren, framåt. Nu gör man inte längre som jag lärde mig när jag var liten. Det ska vi bland annat träna på!

Johan passade även på att berätta anekdoter från när han åkte vasaloppet. Det är lite som att en som överlevt en flygkrasch ska peppa en flygrädd. Tydligen var hans lopp något i hästväg. Det spöregnade hela vägen och det var 2cm högt vatten i spåren, och han svor att aldrig göra det igen. Skönt.

 

Imorgon är det back to actic för det klassiska passet 40min kondition + styrka. Ska bli riktigt skönt och befriande att komma igång igen. I två veckor har jag lyst med min frånvaro. Inte okej.
Jag ska verkligen pressa mig den här månaden. Jag ska verkligen försöka! Jag ska verkligen försöka gå ner till 96kg. Efter 96 är det bara ett ynka kilo kvar! Det bör gå. Det ska inte vara omöjligt! Jag vet ju att jag kan.

 

Jag tänkte på en sak häromdagen. Skidorna jag köpte i Mars är gjorda för en åkare som väger 100 starka pannor. Om jag väger, säg 90, hur gör jag då? Ska jag köpa nya skidor då? Det känns ju faktiskt oerhört onödigt. I värsta fall får jag väl äta upp mig 5kg. Inte mig emot. Snacka om i-landsproblem egentligen.

 

Jag har en annan, relativt stor, överraskning på gång också. Förhoppningsvis får ni reda på vad det är imorgon. Saker och ting är inte helt klart än. Det kommer bli grymt!

 

 

 

 

Hejhej!

Jaha. 1 Juli.. Invägning.

Jag visste, eftersom jag vägt mig lite på förhand, att det inte skulle bli något att hurra för. Jag har misskött mig något kopiöst den här månaden. Det har varit pizza, chips, godis, öl smarriga såser om vartannat. Egentligen får jag vara glad över att gått ner något alls. Sa jag inte det för en månad sen också?

 

Nu har jag haft 2 månader som varit lite halvtaskiga. Nu jävlar, rent ut sagt. Juli ska bli det nya april. Nu är det dags att lägga i växel nr 6. Det var antingen min syster eller Olivia som sa att "Det känns lite som du står vid ett vägskäl. Antingen låter du allt du gjort rinna ifrån dig, eller så skärper du till dig och börjar köra sådär hårt som du visat att du kan". Jag tänker välja alternativ två. Nu får det vara slut på lallandet!

 

Visst, det är svårare att gå ner i vikt ju längre ner i vikterna man kommer. Men mer än 1,5kg på en månad ska man bannemig kunna skrapa av. Måttligt irriterande att jag för en vecka sedan vägde 97,5.. Eller det var nog inte ens en vecka sedan förresten. Fyra dagar sedan kanske. Aja, struntsamma. Det är mitt eget fel.

 

Nu blickar jag framåt mot ett Juli som kommer bli fantastiskt! Det är bra tajmat också eftersom min semester börjar 29 Juli. Kämpa hårt tills dess så kan jag njuta av semestern sen. Målet till nästa invägning blir 96kg och 96cm kring midjan. Det ska gå!

Här nedan är dagens/månadens utvecklingsbild. Tack för mig!