vagenmotvasan

Jag frågar mig följande: Hur kan man bo i en storstad utan att få magsår och klaustrofobiska attacker om vartannat?
Den stressen och flödet på människor som infinner sig när man entrar Göteborgs gator är ju inte ens kul. Speciellt inte om man går där med Olivia, 160cm lång i ej väldigt utstickande klädsel. Det är som en stor våg som sveper bort henne.
Flera gånger tänkte jag på hur skönt det är att bo i en lite mindre stad och slippa allt sånt där. Skövde, du är fantastisk. Vi gick bland annat in på Cubus. Det dröjer länge innan jag sätter min fot där inne igen, det säger jag! Det var som att se myror springa omkring i sina gångar hemma i myrstacken. Fy!

När man går från nordstan upp mot Kompassen vet ni att det är väldigt trångt. Tänk er trängseln x3 eftersom det var lönehelg. Vad är det dummaste man kan göra då? Kommer ni inte på det så fråga karln som valde att ställa sig, mitt i gången och dansa Michael Jackson-danser, och i och med det bildar en stor ring omkring sig själv. Han måste ju ha plats såklart. Ett riktigt praktarsel. Hela, Hela(!) gången stoppades upp och jag spelade ut hela mitt mindre charmiga vokabulär. Jävla Michael Jackson säger jag.

Dessa dagar var inte bra ur en blivande vasaloppsvinnares ögon. Tre stycken restaurangbesök och en skål med lösgodis. Det är inte annat än att jag skäms lite. På måndag är det invägning till på köpet! Dubbeltrubbel. Men nu är det gjort. Jag får försöka att se mer långsiktigt. Mitt "nya" mål är att nå 99,9 kg innan 1 Juli.
För er som undrar startade jag på 110kg och 110cm runt midjan. Det blir väldigt intressant att se vad som har hänt när måndagens invägning är färdig.