vagenmotvasan

Olivia har länge försökt, utan större framgång, att göra mig fullkornsmedveten. Allt ska ha något med fullkorn att göra! Om det sen är i pajdegen, flingorna eller pastan, det spelar ingen roll.
Jag gick med på att börja äta bulgur, vanlig bulgur. Hon såg direkt sin chans. "Nu är han fast!" tänkte hon.
Det tog inte ens två dagar innan hon kom hem med ett paket fullkornsbulgur. Vad hade jag räknat med egentligen?

Fine, jag erkänner, man blir mer mätt och står sig bättre på en portion fullkornspasta kontra snabbmakaroner. Snabbmakaronerna rinner igenom kroppen som vilken lättflytande vätska som helst. Hon har vunnit över mig i många av våra fullkornsdiskussioner. Hon har fått mig att gå ifrån den där vita pastan som jag pratade om. Nu är det piskrapp ifall pastan inte är iprincip svart. Jättegott är det. Jag hittade faktiskt svart ris idag, på ica. Men icke.

Ja, vi var på ica idag. Olivia hade fått för sig att hon skulle baka. Surdegsbröd. Surdegsbröd! Det hör man på namnet att det inte smakar vaniljglass och varma sommardagar, säg inte emot mig! Hon stoppade ner konstig ingrediens efter konstig ingrediens. Det var frön, nötter och annat bös. Bland annat ett "mjöl" som jag aldrig sett förut. Helt seriöst, det ser ut att vara köpt på apoteket! Vitt, stelt och skittråkigt. Det kvittar hur matkunnig man är om man ska baka med det där. Det kvittar ifall mormor skulle baka sina bästa plättar med det där, det skulle ändå smaka papper!

Nu ska jag gå och hjälpa till med baket. För surdegsbröd förstår ni, det tar ca fem dagar att baka. Det är inte bara gott, det är praktiskt också! Kanon!