vagenmotvasan

Halloj!
Då har årräknaren slagit 2013. Nytt år innebär nya möjligheter, eller hur säger man?

Målet för i år är, såklart, att klara av vasaloppet. Det är "the main goal".

Jag har dock efter ett par mil på skidor nu insett hur inni helsickes långt loppet är. Det är tiostusentals som åker sträckan Sälen - Mora varje år, så det kan dock inte vara omöjligt. Trots det har jag börjat tvivla lite på mig själv. Jag kanske får börja inse mina begränsningar lite, det kanske inte går att åka nio mil på skidor i ett svep när man inte stått på ett par på 13 år.

Det handlar inte om att ge upp som sagt, jag hatar att ge upp, och det ska krävas mer än så. Men som sagt, att inse mina begränsningar och vara medveten om att jag slår i underläge.

 

Men som jag skrev, jag har inte blåst av det hela. Jag ska försöka genomföra det. Det är många som peppar mig och kommer med uppmuntrande ord, och det hjälper faktiskt. Det får näven att knytas i fickan och ögonbrynen böjas lätt nedåt.

Nu är det skit och pannkaka att det blivit plusgrader, men jag tänkte ge mig upp imorgon ändå för att ge spåret en omgång. Beroende på före så siktar jag på 1,5 mil.

Sist jag var uppe och åkte gick det käpprätt åt skogen. Förmodligen är jag för dålig på att valla, för snön fastnade under skidorna så fort jag gick ur spår för att köra om någon. Hörde ni det? "För att köra om någon!" Jorå, det är lite så jag jobbar numera. I alla fall, det fastnade så mycket snö att det blev helt omöjligt att åka. Jag fick helt spänna av mig skidorna, ta dem i handen och skamset vandra längs med spåret. Lagom skoj.

 

Jag har sagt till mig själv att innan jag ger mig upp till sälen i februari så ska jag göra ett lopp på 4,5 mil. Det är halva loppet. Klarar jag det så ger jag vasan ett ärligt och helhjärtat försök. Klarar jag det inte, då får jag se mig besegrad.