vagenmotvasan

Nystarten börjar starkt!

Fredagar, visst är de ljuvliga?

Jag tycker annorlunda. I alla fall idag.

 

När Olivia jobbar natt, alltså 16-02 så ska, eller bör, inte jag vara vaken när hon trillar in vid 02:30-snåret. Dock är vetskapen om att hon gör det, ganska jobbig. Förstå mig rätt, det är inte jobbigt att hon kommer hem, men det är jobbigt att veta att något kommer hända. Man kan inte riktigt slappna av helt enkelt.

Det tillsammans med att jag ligger och tänker så mycket på nätterna när jag går och lägger mig, ger en dålig ekvation. Eller snarare blir svaret av ekvationen dåligt.

 

Cirka två, tre gånger per år har vi någon form av möte med jobbet som kräver att man går upp mycket tidigare än vad kroppen är van och inställd vid. Jag gillar det inte.

Idag var en sådan dag. Mötet började klockan 08. Inte speciellt tidigt egentligen då jag gått upp vid den tiden i ungefär 22 år. Nu har jag dock gått och blivit van vid att ha lyxen och privilegiet att kunna sova ut på morgnarna. I alla fall fyra, fem dagar i veckan.

Min tanke för dagen var att hoppa upp ur sängen, pigg som en lärka och sväva iväg till mötet för att sedan fullkomligt rusa till gymmet. Jo men visst.

 

Jag ser i folks bloggar och på instagram att de är så otroligt hurtiga när de utan några som helst problem kliver upp i ottan för att: 05:30 träna, 07:30 äta frukost, 09:00 jobba, 18:00 möte, 20:00 träningspass nummer två.

Det värsta är att efter dessa inlägg följer oftast orden "Livet är underbart", "Love life" eller något annat klyschigt.

Jag ställer mig undrande och en aning förbryllad till detta. Hur i hela friden orkar ni?! Visst, det är väl jättebra. Men vi är trots allt bara människor. Sånt där beteende kan inte vara bra i längden. Eller?

 

Nu svävade jag iväg lite. Det blir lätt så.

I alla fall. Jag hade tänkt att träna idag, men så blev inte fallet. Jag låg och vred på mig till ca 02:15 inatt, utan att somna. Stressen av att just inte kunna somna kom mer och mer.

Efter vad som känns som 45 minuter ringer väckarklockan. Jag kunde inte riktigt acceptera att det verkligen var en indikation på att det var dags att kliva upp. Det fanns inte på kartan. Klockan kunde omöjligt vara uppstigardags! Det var ju mörkt ute för bövelen! Att råka glömma träningsväskan har aldrig varit så enkelt.

Jag var alldeles för trött helt enkelt. Jag var inte sådär "gäsp-trött" som man kan vara, utan jag var några nivåer över det. Hela jag kändes som en hink med bryllé. Tänk er en 10kg stor klump bryllépudding som någon glömt ute på verandan en het sommardag i Juli; lite så kändes min kropp.

 

Det blev alltså ingen träning idag. Dock har vi match på söndag! Har ni vägarna förbi Arenan i skövde kl 17 så tycker jag ni ska kika in. Det är seriefinal!

 

 

 

 

Haha! Du är bra rolig du. Jag tog åt mig till nästan 100% av de där späckade dagarna, men du vet bror, det handlar om prioriteringar och om något är tillräckligt viktigt för en, så orkar man. I alla fall i 9 fall av 10, och sen är ju vi alla olika. Att dra till gymmet 8 på morgonen är inte allas cup of tea :-) du är bra ändå! <3