vagenmotvasan

Hej hopp!

Helgen har gått i 120, från start till mål. I fredags jobbade jag till klockan 20, för att somna ca sex timmar senare.

Jag har fått för vana att knoppa in alldeles för sent. Not a fan.

I lördags började jag jobbat klockan 11 och slutade 17. På kvällen var jag bjuden till en vän på inflyttningsgalejj! Det var mexico-tema, något som jag hade helt förträngt. Alla dök upp med mustascher och sombreros - utom jag. Jag gjorde entré i ett par jeans och en t-shirt.

Jag har haft så mycket i tankarna de senaste veckorna att jag helt glömt bort att det var just inflyttningsfest. Vid inflyttningsfester brukar man ju ha med sig något. Om det sen är någon "pryl" eller ett knippe blommor, det gör detsamma (hoppas jag i alla fall).

Vad gör man då? Jo man löser problemet! In på närmaste willysbutik och roffa åt sig en bukett rosor. Nej, blommor måste inte köpas från en riktig blombutik! Inte om du frågar mig.

I alla fall. Jag slutade jobba vid 17:00 och jag skulle möta upp Oscar 18:00. Innan dess skulle jag även hinna tvätta lite kläder inför söndagen.

Jag blev lite sen, men vad gör det om hundra år? Inflyttningsfesten var.. lite äldre än mig. Jag träffade den kvinnliga motsvarigheten till Dr. Phil. Av någon anledning föll jag offer för analysering. Jag satt i mitten medan tre personer frågade ut mig om mitt liv. Vad som stod rätt till och vad som var mindre bra.

Efter ca en timme föll domen: Jag är lat.

Aha. Lat. Det kanske ligger något i det... Dock efter en timmas analys förväntar man sig en lite mer spexig diagnos.
Festen var i varje fall väldigt trevlig, och jag tackar Erik och Emelie så mycket!

 

Igår var det samma visa som i lördags. Jobb från klockan 11. Klockan 17 startade dagens höjdpunkt: Seriefinal. Husaren Allstars vs. Vårgårda. Efter en halvbra första halvlek ryckte vi upp oss i andra för att gå segrande hur striden med 17 bollars marginal.

Vid ett tillfälle i matchen hoppade jag och landade lite fel. Såpass fel att knät vek sig åt "fel" håll, alltså bakåt. Jag haltade av planen, men det gick över och blev bättre och jag kunde spela 10 minuter senare.

Efter matchen, då kom smärtan. Jag kunde knappt gå, och än värre är det idag. Jag har varit i kontakt med vårdcentralen som hänvisade mig till en sjukgymnast som jag ska ringa vid 13:00. Förhoppningsvis kan jag få en akuttid redan idag. Har jag riktigt oflyt kan det här vara spiken i kistan. Men, man ska inte tänka negativt!

 

Det mest pinsamma är att jag är överlägset yngst i laget och tar överlägset mest stryk. Jag känner mig som en liten kristallfigur. Det borde vara precis tvärtom! Måttligt irriterande. Alltid är det något. Är det inte armleden är det fotleden. Är det inte fotleden är det knät. Är det inte knät är det förskylning. Jag blir så less! Sålänge det inte inträffar ett mirakel blir jag nog utanför spel i alla fall den här veckan. Men som sagt, vi får se vad de säger hos sjukgymnasten.