2012-05-27 ? 10:46:40
Världskändisen
Ja, var ska jag börja?
Jag och ekan sopade banan med övriga i kubb. Jag och rasmus sopade banan med övriga i "med andra ord". Jag, Ekan och Daniel sopade banan med övriga i bowling. Så gick tävlingarna. Let's leave it there.
Igår gick det upp för mig hur de riktigt stora "bloggmänniskorna" har det, eller kändisar överlag för all del. Flera gånger stötte jag ihop med folk som på ett eller annat sätt hade snappat upp min blogg och berömde mig för det jag gör och önskade mig lycka till.
Det känns nästan lite småläskigt, allt blir så verkligt helt plötsligt när man möter folk face-to-face. Läskigt, men kul! Jag blir lite ställd och vet knappt vad jag ska säga, haha! Jag som brukar vara så frispråkig annars.
Det är en sak att sitta och gömma sig bakom en datorskärm, en helt annan ute på stan.
Jag tänker på hur de som bloggar enbart för att provocera, och i och med det inte är särskilt omtycka av majoriteten, blir bemötta ute...
Jag skulle gå in på glädje när vakten säger "Vad gör du här? Vi serverar inte proteinshakes här". Det tyckte jag var lite småkul. Nu är jag bekant med personen i fråga, men jag hade inte väntat mig att han följde mig. Kul!
Såhär efter 5h sömn känner jag mig helt okej ändå. Jag är inte bakfull, inte alls (nej, inte sarkasm), jag är bara lite trött. Men sen när är trötthet en anledning till att inte röra på sig?
Idag är det söndag, och som jag skrev i mitt träningsschema så innebär varannan söndag någon form av träning. Jag tror att jag på klatschig engelska ska "Hit the gym. Yeah.".
Jag och ekan sopade banan med övriga i kubb. Jag och rasmus sopade banan med övriga i "med andra ord". Jag, Ekan och Daniel sopade banan med övriga i bowling. Så gick tävlingarna. Let's leave it there.
Igår gick det upp för mig hur de riktigt stora "bloggmänniskorna" har det, eller kändisar överlag för all del. Flera gånger stötte jag ihop med folk som på ett eller annat sätt hade snappat upp min blogg och berömde mig för det jag gör och önskade mig lycka till.
Det känns nästan lite småläskigt, allt blir så verkligt helt plötsligt när man möter folk face-to-face. Läskigt, men kul! Jag blir lite ställd och vet knappt vad jag ska säga, haha! Jag som brukar vara så frispråkig annars.
Det är en sak att sitta och gömma sig bakom en datorskärm, en helt annan ute på stan.
Jag tänker på hur de som bloggar enbart för att provocera, och i och med det inte är särskilt omtycka av majoriteten, blir bemötta ute...
Jag skulle gå in på glädje när vakten säger "Vad gör du här? Vi serverar inte proteinshakes här". Det tyckte jag var lite småkul. Nu är jag bekant med personen i fråga, men jag hade inte väntat mig att han följde mig. Kul!
Såhär efter 5h sömn känner jag mig helt okej ändå. Jag är inte bakfull, inte alls (nej, inte sarkasm), jag är bara lite trött. Men sen när är trötthet en anledning till att inte röra på sig?
Idag är det söndag, och som jag skrev i mitt träningsschema så innebär varannan söndag någon form av träning. Jag tror att jag på klatschig engelska ska "Hit the gym. Yeah.".
Kommentarer
