vagenmotvasan

God Tors dag på er!

Vill börja med att påminna alla er med skönsovande flickvänner där ute - väck dem i tid. Tro mig.
Det blev hus i helvete här hemma imorse när min sovkompis fick reda på att klockan var lite för mycket för hennes smak.
Det började med att jag låg och minded my own business och smygläste aftonbladet lite försiktigt, just för att inte väcka törnrosa. "Flap!", säger det. Olivia sträcker på sig och låter hennes högerhand falla ner från maximalt utsträckt läge till viloläge. Problemet var att hon tyckte att det skulle vara skönt att parkera handjäveln mellan min näsa och mun. Hon vänder sig mot mig, ler lite och fnissar. Sen kommer frågan som jag hade på känn skulle kunna riva murar: "Vad är klockan?"
Jag hann tänka både det ena och det andra innan jag svarade. Ska jag ljuga? Ska jag försöka svara ärligt fast på ett lite "inlindat" sätt? Jag valde det inlindade. "Lite för mycket svarade jag".
Olivia bröt ihop, stackarn. Kuddar flög och hennes mobil, som hade i uppdrag att agera väckarklocka, fick sig en utskällning så att han vet att han lever. Jag föreslog för Olivia att hon om någon skulle skaffa en nyskapande tatuering som lyder "Carpe diem". Det skulle vara coolt. Coolt och passande.

Hon blev dock snabbt glad igen när hon fick frukost och när vi samtidigt bestämde att vi skulle hinna med att träna innan våra jobb börjar. Träning som sagt, fjärde passet för veckan. Det känns som jag är inne i ett "flow" nu, och då gäller det att ta vara på det.

Fick igår order om att bloggen behöver mer bilder. Jag är en sån som lyssnar på den lilla mäniskan. Power to the people!