vagenmotvasan

Tjena!
Varje gång, varje dag, som jag ska gå ner till gymmet är det numera lite motigt och lite extra jobbigt. Det går inte så bra nu kompis, det går inte så bra nu.
Varje dag slår tanken mig "Ska jag strunta i att träna och bara sitta hemma och ha det gött istället?" 99 fall av 100 slutar med ett gymbesök, och tur är väl det! När jag väl är nere på gymmet, då ger en annan tanke mig en riktig nävmacka!
Varje gång jag står på löpbandet och en peppande låt ljuder i hörlurarna spritter endorfinerna ut i kroppen likt en irriterande pollenskur en fin vårdag i april. "Kom igen nu Mattias. Nu kör vi! Nu tar vi tag i det här! Inga mer latdagar, ingen mer skräpmat".
Nästa träningsdag: "Nej, jag vill verkligen inte träna. Jag skiter i det och tittar på en film istället".

Hur vore det att hålla sig till en av tankegångarna? Tänk vad mina små celler uppe i den rosa geléklumpen får arbeta! Stackars satar. Det är inte bara ibland jag tänker såhär heller. Det är verkligen varje dag, varje gång. Som nu till exempel. Just nu sitter jag och samlar power inför träningen, samtidigt går jag en rumble in the djungle-kamp mot djävulen. En djävul som säger till mig att det är oerhört skönt att slippa lämna lägenheten idag. En djävul som bara älskar att fläka ut sig i soffan och stanna där. Det ska dock sägas att jag är starkare än djävulen, han har inte en chans!