vagenmotvasan

Hejhej!

Allright, det här håller inte längre. Jag kan inte nyttja min skönsömn fram till 11:00-11:30. Det är liksom försent att vakna upp då. Då är man inte uppe förens strax innan 12:00. Ska jag då äta frukost, låta frukosten smälta i magen och samtidigt inte behöva stressa för att komma ner till gymmet - ja, då behöver jag anlita superhjälten flash som personlig assistent.

 

Nu är klockan för mycket för att gå och träna - igen. Jag börjar jobba klockan 16, och ska jag då hinna med en stressfri träning samt laga och äta mat - då behövs Flash igen. Nu har inte jag någon personlig assistent vid namn Flash, så jag får lösa det på annat sätt.

Jag sa precis till Olivia att jag måste börja vakna till klocka på mornarna, hur jävligt det än är. Jag känner en oerhört stark avsky gentemot väckarklockor. Jag har vaknat till dem i 13 år, jag är trött på det! Jag har fortfarande mardrömmar om min första väckarklocka. En stor sate med ett "buzz-ljud" utöver det vanliga. Det låter som såna där larm som går inne i kärnreaktorer när världens farligaste gas har släppts lös. Helt förskräcklig var den. Och är man 12 år gammal så är inte en väckarklocka något man ivrigt sätter upp på önskelistan eller springer och köper på egen hand. Inte kan man väl ödsla en fin julklapp på en väckarklocka!

 

Från och med nästa onsdag, det är då jag egentligen inte behöver väckarklocka, men ändå behöver det. Då. Då är det dags för förändring. Väckarklockans tid är ännu en gång här! Jag ska börja ta vara på dagarna så jag hinner med det jag vill! Kanske sluta med att kasta bort dagen på långa blogginlägg..?

 

Nu ska jag jaga tag i någon bra tejp! Jag ska tejpa mina stavar så jag slipper se ut som ett övermannat brännässleoffer när jag är klar. Alltså, jag ska inte tejpa stavarna, bara handtagen - såklart.

Jag funderar också på att kolla på en ny kontorsstol. Jag avskyr den jag har. Den köpte jag för dyra pengar för inte mer än några månader sedan, men vad har jag för det? Inte något. Min vanliga tur.