vagenmotvasan

Hej!

Imorgon kör vi! Då drar vi igång juli månad på allvar. Det blev en lite små-dum start med LAN och allt vad det innebär. Låt oss lämna det vid att på lan äter man inte kyckling och grönsaker.

 

Jag är nyligen hemkommen från min kusins 14-årskalas. Hon börjar bli stor den lille knorten! Hennes far, min morbror är gammal skidåkare och har lovat att hjälpa mig med i princip allt jag behöver inför kommande vasa. Han började med att nässla in mig i ett träningspass på rullskidor nu på söndag. Det ska bli oerhört intressant. Tydligen har staktekniken gått, liksom allt annat de senaste tio åren, framåt. Nu gör man inte längre som jag lärde mig när jag var liten. Det ska vi bland annat träna på!

Johan passade även på att berätta anekdoter från när han åkte vasaloppet. Det är lite som att en som överlevt en flygkrasch ska peppa en flygrädd. Tydligen var hans lopp något i hästväg. Det spöregnade hela vägen och det var 2cm högt vatten i spåren, och han svor att aldrig göra det igen. Skönt.

 

Imorgon är det back to actic för det klassiska passet 40min kondition + styrka. Ska bli riktigt skönt och befriande att komma igång igen. I två veckor har jag lyst med min frånvaro. Inte okej.
Jag ska verkligen pressa mig den här månaden. Jag ska verkligen försöka! Jag ska verkligen försöka gå ner till 96kg. Efter 96 är det bara ett ynka kilo kvar! Det bör gå. Det ska inte vara omöjligt! Jag vet ju att jag kan.

 

Jag tänkte på en sak häromdagen. Skidorna jag köpte i Mars är gjorda för en åkare som väger 100 starka pannor. Om jag väger, säg 90, hur gör jag då? Ska jag köpa nya skidor då? Det känns ju faktiskt oerhört onödigt. I värsta fall får jag väl äta upp mig 5kg. Inte mig emot. Snacka om i-landsproblem egentligen.

 

Jag har en annan, relativt stor, överraskning på gång också. Förhoppningsvis får ni reda på vad det är imorgon. Saker och ting är inte helt klart än. Det kommer bli grymt!