vagenmotvasan

Hallå!

Jag halkade in på Mikael Hollstens blogg "aldrig vila" förut. Där finns en tjej som heter Sarah representerad.

Sarah är 21 år gammal och världsmästare i armbrytning samt en, för att citera herr hollsten, "En fysisk demon". Han har rätt. Han har helt rätt. Satan i helsike vad bitig hon är. Hon droppade av gymnasiet enbart för att satsa på träningen - vilket uppenbarligen givit resultat.

Huruvida man tycker det är snyggt eller inte, det är inte relevant. Det som är relevant är att hon har kämpat som en idiot för att komma dit hon är idag. Imponerande!

 

Att läsa om Sarah och hennes otroliga bedrifter fick mig att börja fundera. Vad har hänt med min styrketräning? Jag har "styrketränat" sedan jag var 15 år. Uppenbarligen gör jag något fel. Sara har också hon tränat sedan 15-årsåldern. Av bilderna på henne att döma är vi inte riktigt "på samma ställe", så att säga. I ena vågskålen har vi en lagom tjock 22-åring med en tendens till chipstuttar, medan vi i den andra skålen har en supertränad världsmästare med rätt att döda. Dags att göra något åt det kanske(?)

 

Jag har en tendens att vagga in mig själv i en falsk trygghet hela tiden. När jag nu spelade handboll intalade jag mig själv att "Jag tränar ju handboll, jag behöver inte gå till gymmet". Fast jo, det behöver du Mattias. Bara för att jag nu åker lite längdskidor och tränar handboll kan inte det ersätta styrketräning. Det är dags att suga tag i livet! Kilona börjar läggas på igen och det känns som att det hela nästan glider mig ur händerna. Mer karaktär än så har jag!

 

Imorgon kl 15 ska jag hämta Erik på jobbet. Kl 16 ska vi möta upp Simon för att inviga skidorna för säsongen. Vi pratar alltså utförsåkning nu. Innan dess ska jag dock försöka pallra mig iväg till gymmet och faktiskt köra styrketräning! Det behöver jag.

 

Sarah.